Obehagligt
Hejhej!
Har ni någonsin haft den där känslan att allt är läskigt? Skolan/jobbet känns som den sista platsen man vill gå till, tårarna lurar bakom ögonlocken och helst av allt skulle man bara vilja krypa ner i soffan mellan mamma och pappa. Hur mycket man än försöker att ta sig upp ur sängen och iväg, så går det bara inte. Benen vägrar att gå och hjärnan säger att "gör du det här kommer något hemskt hända". Så kände jag imorse... För det första så mådde jag illa (som vanligt) och hade jätteont i halsen när jag vaknade. Men jag ville så gärna iväg och baka med min fina klass, så jag gick upp och gjorde mig iordning. Dock kände jag hela morgonen att något var fel. När klockan närmade sig 6.20 och det var dags att dra sig mot bussen ville jag bara gömma mig under täcket. Men jag kämpade på och lyckades ta mig in till stan i hopp om att det skulle bättra sig. När jag sedan satt på stationen och väntade på nästa buss hade jag varit nära på att börja gråta x antal gånger. Så istället för att fortsätta mot töreboda släpade jag mig hem till syster, la mig i hennes säng, grät en skvätt och somnade. Vaknade vid elva och kände mig något bättre, så jag gick upp och kikade på tv en stund. Framåt ett kom mor in så åkte vi och handlade tillsammans. Då kände jag hur livslusten började komma tillbaka, så jag åt lite lunch och åkte in till skövde där hela eftermiddagen spenderades med viggo i hans mandel-vagn. Det var riktigt kul att komma ut bland folk efter min hemska morgon. Och med trevligt sällskap dessutom :) Kom hem för ett par timmar sen. Har ätit pizza och tjockat mig framför tv:n med mamma och pappa sen dess, och det lär jag väl fortsätta att göra tills det är dags för sängen (vilket känns som att det kan bli ganska snart. trööött). Hoppas ni alla får en bra helg!
Puss M.
Bilder från onsdag (kransdagen)
Bilder från idag
Har ni någonsin haft den där känslan att allt är läskigt? Skolan/jobbet känns som den sista platsen man vill gå till, tårarna lurar bakom ögonlocken och helst av allt skulle man bara vilja krypa ner i soffan mellan mamma och pappa. Hur mycket man än försöker att ta sig upp ur sängen och iväg, så går det bara inte. Benen vägrar att gå och hjärnan säger att "gör du det här kommer något hemskt hända". Så kände jag imorse... För det första så mådde jag illa (som vanligt) och hade jätteont i halsen när jag vaknade. Men jag ville så gärna iväg och baka med min fina klass, så jag gick upp och gjorde mig iordning. Dock kände jag hela morgonen att något var fel. När klockan närmade sig 6.20 och det var dags att dra sig mot bussen ville jag bara gömma mig under täcket. Men jag kämpade på och lyckades ta mig in till stan i hopp om att det skulle bättra sig. När jag sedan satt på stationen och väntade på nästa buss hade jag varit nära på att börja gråta x antal gånger. Så istället för att fortsätta mot töreboda släpade jag mig hem till syster, la mig i hennes säng, grät en skvätt och somnade. Vaknade vid elva och kände mig något bättre, så jag gick upp och kikade på tv en stund. Framåt ett kom mor in så åkte vi och handlade tillsammans. Då kände jag hur livslusten började komma tillbaka, så jag åt lite lunch och åkte in till skövde där hela eftermiddagen spenderades med viggo i hans mandel-vagn. Det var riktigt kul att komma ut bland folk efter min hemska morgon. Och med trevligt sällskap dessutom :) Kom hem för ett par timmar sen. Har ätit pizza och tjockat mig framför tv:n med mamma och pappa sen dess, och det lär jag väl fortsätta att göra tills det är dags för sängen (vilket känns som att det kan bli ganska snart. trööött). Hoppas ni alla får en bra helg!
Puss M.
Bilder från onsdag (kransdagen)
Bilder från idag
Kommentarer
Trackback
